-

Oh well, jag får väl skriva hur det gick på ambassaden igår. Det är faktiskt ganska enkelt att skriva hur det går till. Jag kom vid halv åtta, då stog det nog 15-20 personer framför mig redan. Det kom ut en tjej och sa på amerikanska och svenska att om man inte hade papprena som fanns på pappret hon delade ut så fick man kliva ur kön för att åka och fixa de papprena och vara tillbaka innan 11.30.
De började att släppa in folk någon kvart innan, det var ju ett plus, redan 20 minuter efter var jag framme vid säkerhetskontrollen. FÖR MIG, gick det snabbt, jag hade ingen elektronic eller någon väska med mig. Jag hade en tjocktröja och min mapp, de la jag i en låda och gick igenom den där grejen som man gör på flygplatser, kan inte ens komma ihåg vad det heter nu. Detektor? whatever.
Där inne fick man vara ensam, så det tog om folk hade med sig massa elektronik och väskor, bäst att inte ta med sig något, kanske någon bok. Man KAN lägga mobilen i säkerhetskontrollen märkte jag, ville inte chansa men det är ju bra om man inte kommer från Sthlm och man inte har någon som väntar utanför och inte vet var man ska ta vägen. Jag fick MVG på den delen i alla fall sa ena vakten, helt ok! Dessutom var de svenska som jobbade i säkerheten den dagen, vilket jag blev lite ställd på. 
Efter det skulle man följa den gula linjen in till själva byggnaden. Det låg i början av byggnaden och där fanns ett rum med de som fanns framför mig i kön och en vakt som frågade om jag skulle söka visum. Yep, sa jag och fick ta en nummerlapp och vänta på mitt nummer. Ganska snabbt blev det mitt nummer och jag fick gå till luckan där tjejen satt som var ute och delade ut lappen utanför tidigare. Gav henne hela min plastficka (+ kuvert MED frimärken och pass) så hon fick sortera ut själv vad hon skulle ha, jag hade skrivit ut lite andra saker som de inte behövde men jag tänkte hela tiden "tänk om".
Efter detta så la hon ihop mina papper, pass och kuvert och snodde ihop de med en gummiband och skickade ut det "bakom" luckan, sen fick man vänta igen.
Efter ett tag ropade en kille upp på svenska folks namn, då skulle man fram till honom och ta fingeravtryck. Detta tog endast några sekunder och sen fick man sätta sig ner igen och vänta på intervjun man skulle ha. HÄR fick man vänta ganska rejält, även om jag trodde att det skulle vara värre. Har hört om skräck-tider och allt. Det gick i ordning och jag var beredd på min intervju nä mannen i kön framför mig var klar. Men nej, då öppnades en lucka till och ordningen var körd. Jag och en tjej fick vänta längst och de som kom in 1 timme efter oss kom fram till intervjun 30 minuter efter de hade kommit in från säkerheten. 
Tillsist sa någon på amerikanska mitt namn och jag for upp snabbt som tusan från min stol för att gå till luckan. Hon frågade lite varför jag ville gå i skola där borta istället för i Sverige, vem jag skulle bo med och hur jag hade kontakt med de, om jag kom bra överrens med de osv. Detta tog väl max 2-3 minuter sen sa hon bara att ditt visum kommer nästa vecka, sen fick jag en lapp med lite info om vad jag skulle ta med mig till USA. Sen gick jag ut. 
Jag har hört lite skräckhistorier om ambassaden innan jag var där och var nervös innan. De är absolut inte taskiga någonstans, de är väldigt hjälpsamma och trevliga. De är klart att de är hårda med papper och annat, men de är klart att de måste vara det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0