well..

Idag var ju dagen då jag också skulle våga göra en sak för mig själv, det är så löjligt så det inte ens är sant. Hade verkligen lovat mig själv att göra detta idag och visa för mig själv att det inte är något farligt, jag kommer inte dö, jag kommer klara det. Nu sitter jag här, lite över 23 på kvällen. Har jag gjort det? Nej, nu tycker jag det är försent så jag får väl skjuta upp det tills imorgon. Vet att jag inte kommer göra det då heller, men jag måste försöka. Har försökt 2 veckor. Kan inte fatta att jag är där igen, kan inte heller fatta att ingen här hemma förstår mig. Ingen märkte i och för sig inget förr heller, är väl bra på att dölja. Men har faktiskt sagt detta rakt ut några gånger nu och får tillbaks "äh men sluta vara så löjlig, det är väl inget att vara rädd för". Jo, det är det, har vart hemskt förrut och det är hemskt nu med. Uh, känner mig äcklad. Som sagt, kan inte fatta att jag är där igen, trodde jag hade kommit över detta.
Men ändå känns det bättre än någonsin, folk märker skillnad, folk blir stolta. Jag får höra om hur duktig jag är, hur allt har vänt. Mycket har vänt, det har det. Men många saker som jag trodde var borta föralltid kom tillbaks nu, orkar inte med om jag ska dra på mig detta nu med, vill ju att detta ska funka så bra som det går.
Great, nu har jag fått ångest över mina tankar över mina andra tankar (?). Och äcklad..

Mhm, får nog lägga mig och vänta tills det blir 2½ men på tv om en halvtimme. Har vädrat ut mitt rum totalt idag så det skulle bli kallt, men det är det inte. Och jag är inte trött. Jag hoppas innerligt att min dag imorgon blir bra (även om alla tar studenten imorgon och jag får dåliga vibbar, då jag aldrig tog studenten som jag ångrar något extremt. och alla lär vissla i deras visselpipor kl 8 på morgonen - ja, jag  bor typ 20 meter från en skola)
Ursäktar även för min skumma blogg nu förtiden, men som jag har sagt ett antal gånger. Det är min blogg, om mitt liv och mitt liv råkar handla om lite jobbiga motgångar men fortfarande en väg uppåt (!), menar.. jag fick ändå ett sommarjobb, ni anar inte hur mycket det gjorde för mitt självförtroende. Tror det kommer bli riktigt roligt att få jobba där ute i sommar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0