I'm all over it

Den senaste veckan har varit ganska jobbig för mig, av någon skum anledning så har jag bara tänkt tillbaks på hur lycklig jag var förra året, för exakt ett år sen. Frågan är om jag var så lycklig ändå? Alla säger att jag ser ut att må bättre nu och verkar mycket livligare och lyckligare. Kan ändå inte undgå hur bra jag hade det, saknar det en hel del, eller om det kanske bara handlar om närhet. Kan fortfarande inte riktigt fatta hur det kunde sluta som det gjorde när det började så bra. Kan fortfarande känna hur jag knappt kunde andas de första dagarna när det tog slut, hur jag ville gråta så fort jag bara såg någon i familjen eller någon nära vän.
Såhär i efterhand, som sagt, så saknar jag det - MEN - jag inser också att det kanske var bäst så, för min egen del och att jag borde verkligen inte gråta över något som inte var värt att gråta över. För det var inte värt det.
Och en dag kommer någon/något vara värt något, och då kommer jag inte ens behöva må dåligt över det. Det får ta den tid det tar.

Man borde inte vara uppe såhär länge, då tänker man bara på en massa istället.
Jag är bara glad just nu att jag kom över det ganska snabbt, min familj och närmsta vänner är det bästa någonsin ;*





But somehow I'm still alive inside
You took my breath but I survived
I don't know how but I don't even care

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0